Idag finns ett bredare utbud lungcancerbehandlingar än någonsin. Även om ingen är trevlig, har de avancerat för att ge minsta skada med bästa möjligheter till återhämtning. Tidig upptäckt är fortfarande i högsta grad önskvärt, eftersom det möjliggör största utbud av alternativ.

Behandlingsalternativ är givetvis beroende på lungcancertyp och stadium. Etapperna är numrerade I-IV (lägre siffra betyder mindre allvarlig) och lägre siffra behandlas vanligtvis med kirurgi. De högre siffrorna kräver ofta kombinationer av kirurgi, kemoterapi och strålning.

Naturligtvis kan bara din läkare – efter noggrann diagnos och samråd med specialist – rekommendera vad som är bäst.

Kirurgi

För de flesta nyetablerade karcinom rekommenderas kirurgi.

Om tumörerna är små kan en procedur som kallas kilresektion kan utföras. Med denna teknik tar man endast bort en liten sektion – som innehåller tumören – samt ett omgivande tunt lager frisk vävnad.

En lobectomi är nästa steg uppåt. Det används för mer avancerade fall där tumörer vuxit i storlek och/eller multiplicerats, eller fyller flera lungområden. Här kan en hel lunglob avlägsnas kirurgiskt. När cancern har spridit sig nog för göra detta otillräckligt, kan en hel lunga avlägsnas. Det förfarandet kallas pneumonektomi.

I vissa fall när kirurgen anser det befogat, kan även vissa lymfkörtlar i bröstet tas bort. Lymfsystemet leder en slags vätska genom hela kroppen, mer eller mindre parallellt med blodkärlen. Det gör systemet till en tragiskt effektiv leverantör och spridare av cancerceller i hela kroppen. Om cellerna tros ha tagit sig in i en eller flera lymfkörtlar, kan borttagning förebygga problemet.

Cytostatika (kemoterapi)

När lungcancer nått fas II eller ännu längre, brukar kemoterapi påkallas. Det finns dussintals tillgängliga läkemedel för att minska storleken på eller förstöra tumörer, och ofta används en medicinsk ”cocktail” speciellt mixad för varje patient.

I vissa fall ger man läkemedlen intravenöst, i andra oralt. Målet är att döda celler utan att skada patienten, men biverkningarna brukar inbegripa illamående och andra negativa effekter, såsom håravfall. Beroende på vilken typ av tumör och individuella omständigheter, kan läkare använda en kombination av kirurgi, följt av kemoterapi för att vara på ”säkra sidan”.

Behandlingarna kan pågå i några veckor upp till några månader. Nyare behandlingsmetoder använder riktade läkemedel som försöker förstöra enbart tumörceller och därigenom minska biverkningarna. Bevacizumab, till exempel, verkar genom att minska tumörens tillväxtförmåga (den växer genom att öka närheten till blodkärlen för sin näringstillförsel). Erlotinib däremot, blockerar de kemiska signaler som berättar för tumörceller att den skall dela sig.

Strålning

Strålning, vanligtvis från en källa av röntgen eller gammastrålning (högt energiinnehåll, osynligt ljus), är en av de äldsta moderna behandlingarna.

Behandlingsteknikerna varierar, men i en form placeras en liten mängd radioaktivt ämne (t.ex. radioaktivt kobolt eller iodin) nära tumören och ämnets strålar dödar tumörceller i närheten. Strålningen stör celldelningsförmågan, eftersom den förstör deras DNA.

Medan överskottsstrålning är känt för att ge cancer, kan reglerade och riktade doser förstöra tumörer. Tricket är naturligtvis att förstöra tumören men samtidigt göra minimal skada på omgivande vävnader och organ, vilket annars kan skapa fler problem än det löser.

Lyckligtvis, tack vare avancerad teknik och ökad kunskap om strålningseffekter, är det möjligt. Men på grund av inneboende risker, rekommenderas det oftast endast för mer avancerade fall och använt tillsammans med andra behandlingsalternativ.