När en patient rapporterar något lungcancersymptom eller något misstänkt dyker upp vid röntgen, är nästa steg en definitiv diagnos. Det finns lyckligtvis ett brett utbud av moderna tekniker för detta. Exempelvis röntgen kan visa oroande skuggor, men andra tester visar med säkerhet om en cancertyp föreligger.

Röntgen kan kompletteras med datortomografi. (CT: datortomografi, en bildteknik.) PET-scan (datortomografi: Positron Emission) som ger mer omfattande visualisering av området. En ofarlig radioaktiv isotop injiceras som ”lättar upp” vissa områden, eftersom tumörceller absorbera materialet annorlunda än normala celler gör. Radiologer granskar sedan resultaten.

Men ett verkligt lungvävnadsprov är fortfarande en av de bästa metoderna för att upptäcka tumörer. Det åstadkoms genom biopsi, som kan utföras på flera sätt.

Bronkoskopi är en vanlig metod för provtagning. Patienten ges bedövning, och läkaren för in en flexibel slang i halsen eller genom näsan. I slutet av röret finns en ”mini-sax” som klipper ut en liten vävnadsbit. Provet skickas till en patolog som söker efter karakteristiska tumörceller.

En annan vanlig teknik för vävnadsprov är så kallad ”fine needle aspiration”. En tunn nål infogas i en lymfkörtel i lungornas närhet, som därpå suger in några exempelceller. Vätskan ges till en patolog som letar efter tumörtecken.

Ibland krävs en invasiv teknik, som t.ex. mediastinoskopi. I denna metod läggs ett litet snitt vid halsbasen. Läkaren styr en liten slang genom skåran och ner i bröstets lymfkörtlar.

Eftersom lungvätska är ett lungcancersymtom (ett tillstånd som kallas ”plural effusion”), kan man få ledtrådar genom att extrahera en del av denna vätska. En teknik kallad thoracentesis används för att hämta vätska. En läkare för ner en tunn nål genom bröstkorgsväggen mellan revbenen. Vätskan sugs sedan upp genom nålen och undersöks på jakt efter cancercellstecken.

Läkare använder flera kompletterande uppgifter och tester vid lungcancerdiagnos.

En anamnes är viktig, eftersom vissa livsstilar (som rökning) ökar cancerrisken. Arv registreras, eftersom genetiska faktorer spelar roll. Lungfunktionsprov, t.ex. spirometri, kan avgöra hur effektivt lungorna fungerar.

I 25 % av fallen utvecklas lungcancer utan att patienten visar några som helst symptom i det tidiga skedet. Tidig upptäckt är därför avgörande för att ge största möjliga antal behandlingsalternativ och bästa möjlighet till full återhämtning.