Symptomen på tuberkulos är också mycket annorlunda än i andra, numera vanligare lungsjukdomar. Hosta finns i alla, men i tuberkulos åtföljs hostandet av hostat blod, svår bröstsmärta, feber och nattliga svettningar. Även om KOL skapar andnöd och ibland trötthet efter andningssvårigheter, är tuberkulos ofta dödlig om den lämnas obehandlad.

Sjukdomen angriper oftast övre lungdelarna, men även andra organ kan påverkas. Spridning i kroppen påskyndas genom lymfsystemet, eftersom det finns flera lymfkörtlar i närheten av lungorna. I vissa fall är kroppens eget immunförsvar tillräckligt för att döda bakterien och rensa från sjukdomen.

Lyckligtvis finns det enkla tester som upptäcka bakterieförekomst.

Ett vanligt exempel är lyckligtvis mycket mindre bekant nu än för tidigare generationer, tack vare många färre fall. Under ett hudtest injicerar läkaren en liten mängd special vätska i underarmen. Armen får 48-72 timmar senare karakteristisk svullet och rött utseende vid injektionsstället. Det är resultat av interaktion mellan bakterie och vätska, som innehåller avaktiverade tuberkulosproteiner.

Men test kan endast påvisa förekomst av den tuberkulos-orsakande organismen, inte själva sjukdomen. Eftersom det är möjligt för bakteriegrodden att ligga vilande, finns ett tillstånd kallat latent tuberkulos. Det är alltså möjligt att hysa bakterier utan att bli sjuk.

Uppföljande tester, såsom röntgen och slemanalys, utförs när hudtestet är positivt. Röntgen kan visa ärrbildning (fibros), eftersom kroppen sveper bakteriegrodden i ärrvävnad, eller förkalkning (härdning) i lungorna. Slemanalys kan upptäcka bakterieförekomst direkt, med hjälp av en specialfärg.

När bakteriefröet fortfarande är latent vistas det i lungorna men i regel frånvarande från slemmet. Även om det är osannolikt, är det möjligt att hysa organismen utan att utveckla sjukdomen. Ju längre grodden stannar utan att generera symptom, desto större blir chansen att inte utveckla aktiv tuberkulos.

Eftersom det är en smittsam sjukdom, sprids tuberkulos genom närhet till en infekterad person. Bakteriegrodden färdas i luften genom t ex hostning eller nysning. Miljoner smittades och dog av tuberkulos runt sekelskiftet 1900. Lyckligtvis finns nu vacciner som kan hejda sjukdomen, och även begränsa eventuell spridning. Det vanligaste vaccinet kallas BCG (Bacille Calmette-Guérin), efter dess utvecklare.

Men i många länder runt om i världen saknas rutinmässig vaccinering. Därför används flera äldre behandlingar för latent och aktiv tuberkulos fortfarande och i stor utsträckning.

Latent tuberkulos behandlas med antibiotika för att döda den infekterande organismen. Eftersom det finns olika bakteriestammar, krävs ofta fler än ett läkemedel samtidigt för att bekämpa sjukdomen.

Tråkigt nog finns tuberkulostyper – MDR-tuberkulos (läkemedelsresistent tuberkulos), och XDR-tuberkulos (extra läkemedelsresistent tuberkulos) – som inte svarar på standardmedicinering. I sådana fall använder läkaren en specialiserad behandling. Lyckligtvis tillhör endast ca 10 % av fallen någon av dessa kategorier.

Luftvägar och lungor liknar ett upp och nedvänt träd med stam (luftstrupen), stammar (bronkerna), grenar (bronchioles), och blad (alveolerna). Luft strömmar in i stammen och rör sig gradvis neråt tills den når alveolerna. Under normala omständigheter flyttar syre in medan CO2 flyttar ut.

Men cigarettrök, exponering av industrikemikalier och andra irriterande ämnen, kan skada småsäckarnas väggar, vilket minskar gasutbytets effektivitet. Vid emfysem förlorar alveolerna sin elasticitet och inflammationer slår till. Lungblåsorna blir mindre effektiva på att tömma luft eftersom de inte dras samman tillräckligt. Det gör att gaser stannar kvar inuti.

Eftersom denna gas nu har mindre O2 och mer CO2, levereras inte det syrgasfyllda blod som behövs, och för inte heller bort den gamla koldioxiden. Dessutom upptas plats som behövs för inkommande syrerik luft. Resultatet är en känsla av andnöd (dyspné), särskilt vid mild ansträngning.

Tragiskt nog är sjukdomen ofta progressiv. Fler och fler alveoler förstoras, vilket gör dem mindre elastiska. En frisk lunga har cirka 300 miljoner små säckar. Men emfysem minskar med tiden antalet med 30-50% eller mer.

Då gasutbytet är nedsatt, krävs allt större ansträngning för att pressa ut luften, hämta in ny syrgas och släppa ut koldioxid.  Ansträngningen blir i sig alltmer besvärande. Samtidigt har kroppen mindre syre, och trötthet sätter in snabbare än normalt och under förhållanden med endast lätt aktivitet.

Kronisk hosta är vanligt men inte alltid förekommande. Det kan lätt förväxlas med kronisk bronkit, en sjukdom som ofta förekommer i samband med emfysem. Vid emfysem överproduceras mindre ofta slem. Men eftersom båda KOL-formerna ökar sårbarheten för lunginfektioner på grund av tendensen att behålla överflödigt slem, produceras ofta gul-grönt slem som sekundäreffekt.

Eftersom syre krävs för varje muskelaktivitet, kan t o m matintaget bli svårt. Medan man äter, minskar andningen. När en person äter expanderar magen och driver på diafragman (den stora muskelgrupp som utökar lungorna). Det komprimerar lungorna, vilket gör det svårare att andas.

Det finns inget botemedel mot lungemfysem, men vissa verksamheter kan bidra till lindring.

Andningsövningar kan optimera luftflödet. Något så enkelt som att pressa läpparna under utandning kan hjälpa. Tekniken ger motstånd mot luftutflödet. Vilket i sin tur något ökar lufttrycket på luftvägarna, och håller dem så öppna som möjligt.

En annan enkel teknik förändrar hur du naturligt andas. Det tar längre tid för mindre elastiska alveoler att tömma luften. Korta andetag följt av längre inandningar hjälper till att maximera luftflödet. En variant innebär att hålla armbågarna mot bröstvalvet och hålla inandningsluften ett par sekunder. Det följs av att man tvingar ut luften starkare än normalt, samt flyttar armbågarna tillbaka till naturlig ställning.

Naturligtvis bör diagnos och behandling utförs av läkare, som gör en fysisk undersökning inklusive en rad lungfunktionsprov. Misstänks emfysem görs ett antal uppföljande tester, t.ex. en biopsi med vävnadsundersökning, vilket ger definitiv diagnos. På denna grund kan läkaren rekommendera en behandling som lindrar symptomen.

Officiella uppskattningar av KOL talar om många tiotals miljoner drabbade. Enligt Mercks Manual är det USA:s fjärde vanligaste dödsorsak med 120 000 döda årligen.

Vid kronisk bronkit sväller slemhinnan i luftrören (som förgrenar luftstrupen och leder till alveolerna) och fyller dem med slem. Det blockerar luftflödet och ökar brösttrycket. Vid emfysem blir själva alveolerna (de små säckar som står för utbyte av syre och koldioxid till och från blodet) irriterade.

Ironiskt nog minskar KOL, trots sin hindrande karaktär, inte själva luftintaget. Det håller istället kvar luften i lungorna och minskar effektiviteten i utandningen, vilket gör det svårare att andas. Dessutom minskar det antalet kapillärer i de alveolära väggarna, vilket i sin tur minskar effektiviteten i utbytet av syre och CO2, som är centralt för andningen.

Därefter orsakas sekundära effekter.

Ett exempel är förhöjt blodtryck i artärerna, eftersom kroppen försöker kompensera för lägre syrehalter. Samtidigt stimulerar sjukdomen benmärgen (källan till nya röda blodkroppar) för att öka produktionen.

Den exakta orsaken till KOL är inte känd, men det finns flera riskfaktorer som står i tydligt samband med sjukdomen.

Regelbunden cigarettrökning irriterar luftvägarna och skadar alveolernas förmåga att återhämta sig från dess effekter. All exponering (oftast yrkesmässig) för vissa kemikalier och stoft (till exempel en asbesttyp som dock inte vanligen förekommer i byggnader) är andra riskfaktorer. Genetik spelar viss roll, men hur stor och exakt på vilket sätt är fortfarande föremål för forskning.

Symtom på KOL inkluderar snabbt utvecklad kronisk hackhosta, som inte är kommer från förkylning och som kvarstår i mer än ett par månader. Hostan producerar typiskt sputum (slem), som granskas vid diagnosticering. Andnöd (dyspné) är mycket vanligt symptom hos KOL-sjuka, eftersom både kronisk bronkit och emfysem reducerar syre-absorptionens effektivitet. Patienten kan också hosta blod. Det kallas blodstörtning.

Men eftersom alla dessa symtom också följer med lungcancer och andra sjukdomar, kan bara en professionell diagnos avgöra det faktiska förhållandet. Andra symtom beaktas vid undersökningen, som till exempel cyanos. Som följd av minskat syreupptagande blir huden lätt blåaktig. Läkare kan också få information från bröstformen, då KOL tenderar att ge musklerna cylinderform, eftersom kroppen kompenserar för sjukdomen.

Tragiskt nog är många KOL-fall progressiva. Det finns inget känt botemedel för KOL i alla dess former. Men behandling kan minska symtomens svårighetsgrad och förlänga överlevnaden. Förändringar i livsstil är ofta ett måste, såsom rökstopp och minskad aktivitet. Men med rätt diagnos och rätt behandling behöver KOL inte vara livshotande.

Kronisk bronkit är en inflammation i luftvägarna (bronkerna), vilket resulterar i överflödig slemproduktion. Även om denna KOL-typ ofta är resultatet av infektion, är det normalt inte orsak. En infektion kan orsaka akut bronkit, vilket är ett liknande tillstånd som kan pågå i dagar eller veckor. Kronisk bronkit är däremot beständig under månader eller (oftare) på obestämd tid.

Beskrivning

Luftvägarnas insidor innehåller celler som helt naturligt producerar slem. Kroppen använder slem för att fånga retande och sjukdomsalstrande organismer. Små hårliknande strukturer, så kallade flimmerhår, flyttar sedan slemmet uppför luftvägarna där det hostas ut eller sväljs. Det är en frisk process som befriar kroppen från skadliga ämnen.

Tyvärr orsakar kronisk bronkit att kroppen producerar mer slem än cilierna klarar att hantera, medan cilierna samtidigt själva blir svagare. Som ett resultat uppstår kronisk hosta Att hosta producerar vanligen vit eller klar sputum (slem). Närvaron av gul-grönt slem är tecken på sekundär infektion, ofta från virus såsom influensa.

Även om det ibland kallas ”rökhosta”, kan enskilda få kronisk bronkit utan att röka. Men medan de bakomliggande orsakerna är okända, kvarstår att rökning en av de viktigaste riskfaktorerna. Det är också möjligt att få bronkit från upprepad, kraftig exponering av kemikalier som ammoniak, svaveldioxid och annat. Vanligtvis reder dock denna typ av bronkit upp sig efter det att exponeringen upphör.

Hostan tenderar att vara värre på morgonen, eftersom slemmet samlas i luftvägarna under sömnen. I avancerade fall, särskilt när de åtföljs av en sekundär infektion, kan sömnen störas. Den drabbade tvingas åtminstone tillfälligt sova i upprätt halvsittande läge.

Diagnos

Det finns flera preliminära tester som kallas PFT (lungfunktionsprov) som utförs för att diagnostisera kronisk bronkit, samt skilja det från emfysem, astma och annan lungsjukdom.

Dessutom används vanlig röntgen. Dock (åtminstone inte förrän sjukdomen är långt framskriden) berättar röntgen ganska lite för läkaren. Åtgärden sker oftast för att utesluta lungcancer eller andra möjliga problem. Istället rekommenderas ofta en CT och PET-scan för att få en klarare bild av lungor och luftvägar.

Prognos

Det finns inget känt botemedel för kronisk bronkit. I sällsynta fall kan sjukdomen reda ut sig själv. Vanligtvis kvarstår den dock, och blir ofta gradvis sämre under åren. Däremot behöver kronisk bronkit inte vara ödesdiger, och patienter med måttlig bronkit kan få ganska normal livslängd. Eftersom den ofta debuterar vid omkring 50 år eller senare, kan dödligheten mycket väl vara resultat av annan orsak.

Läkemedel som t.ex. kortikosteroider, används för att behandla symptom och lindra obehag. Men de har skadliga biverkningar vid långvarig användning, och läkare väger många faktorer innan de används. Lyckligtvis finns flera andra alternativ.

Allmänna livsstilsförändringar är ett måste, särskilt stopp för all rökning och rökexponering, s.k. passiv rökning. Motion bidrar till att upprätthålla lungkapaciteten, men minskad aktivitet och lugnare träning brukar rekommenderas.

Astma tenderar att drabba små barn, men kan debutera under hela livstiden. Kronisk bronkit börjar oftare i medelåldern eller senare. Den genetiska komponent som orsakar astma är större faktor än vid kronisk bronkit, även om båda sjukdomarna beror på miljö och livsstilsfaktorer och ärftlighet. Astma går aldrig bort helt och hållet men förvärras sannolikt inte heller med åren. Kronisk bronkit tenderar däremot att gradvis bli sämre.

Det finns två olika typer av astma – allergisk och icke-allergisk.

Den första är den vanligaste. Astmareaktionen är resultat av ett allergen som stimulerar överreaktion i immunförsvaret. Allergener finns i dammkvalster, djurpäls, eller andra allergiska material. Vid kronisk bronkit har orsaken inget samband med allergener. Den bakomliggande orsaken är inte känd, men till riskfaktorer hör irriterande ämnen som cigarettrök eller långvarig upprepad exponering för kemikalier.

Icke-allergisk astma liknar kronisk bronkit men de båda sjukdomarna skiljer sig ändå åt.

Kronisk bronkit är en luftvägsobstruktion till följd av irriterade luftrör eller bronchioles (mindre passager som leder till alveolerna). I astma påverkas endast de större luftvägarna. Under en astmaattack drar luftvägarna ihop sig, dvs. blir smalare genom muskelsammandragningar. Vid kronisk bronkit spärras de, vilket är en av anledningarna till att det anses vara en KOL-form.

Ändå finns betydande symptomöverlappning – hosta, andnöd och annat. Men astmatiker hostar betydligt mindre klart eller vitt slem till skillnad från bronkitsjuka. Astma ger oftare väsljud vilket inte behöver förekomma vid bronkit. Astmaanfall brukar dessutom komma plötsligt, medan kronisk bronkit – vilket namnet antyder – alltid är närvarande.

Inledande diagnostiska metoder är lika mellan sjukdomarna. I båda fallen utför läkaren en eller flera lungfunktionsprov. Det vanligaste är spirometri-test där patienten andas i ett rör och luftkvantitet och luftflöde mäts.

Även behandlingar för astma överlappar kronisk bronkit. Astmainhalatorer är vanligt hjälpmedel och används av miljoner. Mycket ofta innehåller de kortikosteroider av ena eller andra slaget, ett läkemedel som sällan används för behandling av kronisk bronkit på grund av långsiktiga bieffekter. Men ibland skrivs beta-agonister ut för respektive åkomma, liksom antikolinerga läkemedel.

I mer allmänna astmafall finns ett slags botemedel eftersom behandlingsmetoder finns för att göra patienter okänsliga förvissa allergener. Metoder av denna typ har rönt viss framgång. Däremot finns det inget botemedel mot kronisk bronkit.

Endast professionell läkardiagnos, oftast i samråd med en specialist, kan skilja mellan dessa och andra lungsjukdomar.

Det finns över 4000 potentiellt skadliga kemikalier i cigarettrök. Alla finns inte i betydande mängder, men nikotin och andra kända carcinogener (cancerframkallande föreningar) gör det. Flera binds, genom värmen från tobaksbladens förbränning, samman till tjära. Tjära är en förening som är känd för att skada lungorna.

Tjära agerar och stressar på två olika sätt och i olika delar av lungorna. På grund av sin klibbiga karaktär fäster vid det cilier, luftvägarnas korta, hårliknande strukturer (bronker och bronchiole), och hindrar flimmerhårens naturliga arbete.

Slemceller i luftvägarna stimuleras och irriteras vid kontakt. Rök, damm och småorganismer fångas av slem och flimmerhår och rör sig uppåt på ett samordnat sätt för att driva bort slemmet. Därefter spottar och hostar vi ut det genom naturliga muskelåtgärder, eller sväljer.

Tjära hindrar ciliernas förmåga att arbeta med uppgiften. Samtidigt stimulera andra kemikalier överproduktion av slem, vilket gör det svårare för redan försvagade cilier att fungera. Andra kemikalier i cigarett och cigarrök bidra till nedbrytningen av de fysiska rensningsmekanismerna. Piprök påverkar också, men det är mindre sannolikt att den inandas. Därmed tenderar den att påverka halsen, tungan och läpparna mer än luftvägarna.

Samtidigt tenderar tjära och andra rökämnen att vandra långt ner i lungorna och nå slutpunkten – alveolerna. Genom dessa små säckar vid ändpunkten av bronchioles sker utbytet av CO2 och syre i blodet. Utbytet är andningens primära funktion.

Blott fysisk närvaro av tjärpartiklar räcker för att avbryta alveolernas funktioner, eftersom de upptar utrymme som annars skulle rymma luft eller CO2. Men flera ämnen i cigarettrök tenderar dessutom att försvaga alveolväggarna och på andra sätt skada deras naturliga funktion.

Med tiden byggs en effekt upp, som syns som svarta fläckar på rökarens lungor. Lungkapaciteten minskas successivt. Kemikalierna fortsätter att skada alla lung- och luftvägar under flera år, vilket är en betydande riskfaktor för KOL, kronisk bronkit och emfysem, liksom andra lungsjukdomar.

Riskerna för en vanerökare som konsumerar ett paket om dagen att drabbas är ungefär 10 gånger högre än för någon som aldrig rökt. Lyckligtvis minskar riskerna direkt när man slutar och nästan till samma nivå som för icke-rökare. Efter cirka fem år utan rök är risken att drabbas av till exempel lungcancer endast något högre än för rökare.

Behandlingsalternativ är givetvis beroende på lungcancertyp och stadium. Etapperna är numrerade I-IV (lägre siffra betyder mindre allvarlig) och lägre siffra behandlas vanligtvis med kirurgi. De högre siffrorna kräver ofta kombinationer av kirurgi, kemoterapi och strålning.

Naturligtvis kan bara din läkare – efter noggrann diagnos och samråd med specialist – rekommendera vad som är bäst.

Kirurgi

För de flesta nyetablerade karcinom rekommenderas kirurgi.

Om tumörerna är små kan en procedur som kallas kilresektion kan utföras. Med denna teknik tar man endast bort en liten sektion – som innehåller tumören – samt ett omgivande tunt lager frisk vävnad.

En lobectomi är nästa steg uppåt. Det används för mer avancerade fall där tumörer vuxit i storlek och/eller multiplicerats, eller fyller flera lungområden. Här kan en hel lunglob avlägsnas kirurgiskt. När cancern har spridit sig nog för göra detta otillräckligt, kan en hel lunga avlägsnas. Det förfarandet kallas pneumonektomi.

I vissa fall när kirurgen anser det befogat, kan även vissa lymfkörtlar i bröstet tas bort. Lymfsystemet leder en slags vätska genom hela kroppen, mer eller mindre parallellt med blodkärlen. Det gör systemet till en tragiskt effektiv leverantör och spridare av cancerceller i hela kroppen. Om cellerna tros ha tagit sig in i en eller flera lymfkörtlar, kan borttagning förebygga problemet.

Cytostatika (kemoterapi)

När lungcancer nått fas II eller ännu längre, brukar kemoterapi påkallas. Det finns dussintals tillgängliga läkemedel för att minska storleken på eller förstöra tumörer, och ofta används en medicinsk ”cocktail” speciellt mixad för varje patient.

I vissa fall ger man läkemedlen intravenöst, i andra oralt. Målet är att döda celler utan att skada patienten, men biverkningarna brukar inbegripa illamående och andra negativa effekter, såsom håravfall. Beroende på vilken typ av tumör och individuella omständigheter, kan läkare använda en kombination av kirurgi, följt av kemoterapi för att vara på ”säkra sidan”.

Behandlingarna kan pågå i några veckor upp till några månader. Nyare behandlingsmetoder använder riktade läkemedel som försöker förstöra enbart tumörceller och därigenom minska biverkningarna. Bevacizumab, till exempel, verkar genom att minska tumörens tillväxtförmåga (den växer genom att öka närheten till blodkärlen för sin näringstillförsel). Erlotinib däremot, blockerar de kemiska signaler som berättar för tumörceller att den skall dela sig.

Strålning

Strålning, vanligtvis från en källa av röntgen eller gammastrålning (högt energiinnehåll, osynligt ljus), är en av de äldsta moderna behandlingarna.

Behandlingsteknikerna varierar, men i en form placeras en liten mängd radioaktivt ämne (t.ex. radioaktivt kobolt eller iodin) nära tumören och ämnets strålar dödar tumörceller i närheten. Strålningen stör celldelningsförmågan, eftersom den förstör deras DNA.

Medan överskottsstrålning är känt för att ge cancer, kan reglerade och riktade doser förstöra tumörer. Tricket är naturligtvis att förstöra tumören men samtidigt göra minimal skada på omgivande vävnader och organ, vilket annars kan skapa fler problem än det löser.

Lyckligtvis, tack vare avancerad teknik och ökad kunskap om strålningseffekter, är det möjligt. Men på grund av inneboende risker, rekommenderas det oftast endast för mer avancerade fall och använt tillsammans med andra behandlingsalternativ.

Hosta är mycket vanligt. Det sker spontant när något irriterar luftvägarna. Men ny hosta som varar i veckor utan förkylning bör kontrolleras. Det gäller särskilt om man röker och/eller har cancer bland sina närmaste. Hostan kan bli värre med tiden utan att leda till specifik diagnos. För definitiv diagnos krävs läkarundersökning.

En tydlig indikator är upphostat blod. Varje bristning i blodkärlen i luftvägarna kan åstadkomma det. Även detta kan vara helt irrelevant, eftersom en skada i halsen eller bihålorna kan vara orsak. Men så kallat lungcarcinom är en vanlig följd av blodstörtning (eller hemoptys) och förekommer i en stor del av fallen.

All långvarig hosta kan oavsett orsak ge bröstsmärtor. Men bröstsmärta i frånvaro av hosta kan också ge oro. Men det kan vara (och är ofta) enkel halsbränna. Men det kan också och oberoende av eventuell lungtumör, komma från begynnande hjärtproblem. Men smärtan från lungtumörer tenderar att vara ihållande och kvarstår i veckor. Detta förekommer hos cirka 25 % av patienterna och är ett tydligt tecken. Eftersom det är ett så vanligt lungcancersymptom bör det rapporteras till läkare.

Andnöd och pipljud är två vanliga tecken på lungcancer. Allteftersom tumörer sprider sig kan de blockera luftvägarna och ge vätska i lungorna, ett tillstånd som kallas ”pleurautgjutning”. Väsande andning kan komma från den inflammation som ofta åtföljer lungcancer. Och återigen – dessa två symtom kan dessvärre uppträda hos en rad olika sjukdomar. Endast professionell diagnos kan peka ut orsaken.

Likaså kan luftvägsinfektioner resultera från bakterier, svampar och andra invasiva organismer i lungorna. Men upprepade kvarstående infektioner, så som ofta inträffar vid bronkit eller lunginflammation, kan vara resultat av underliggande lungcancer.

Eftersom cancer kan spridas – en process som kallas metastaser – kan tumörer som börjar i bronkerna kan ge andra symtom då de sprider sig och påverkar andra organ. Bensmärta i ryggraden kan till exempel uppstå när tumörceller migrerar till benets mjuka material. Lungcancer som sprider sig till hjärnan kan påverka synen.

Självdiagnos blir lätt missvisande. Lungcancer, även om det sprider sig via lymfsystemet och påverkar andra områden, behöver inte producera några symptom alls. Metastaserade tumörer kan växa i binjurar och lever, utan att ge symptom förrän långt efter att andra områden påverkats. Huruvida tecknen blir uppenbara beror till stor del på hur stora tumörerna blir.

Faktum är att cirka 25 % av patienterna med upptäckt lungcancer saknar symptom vid diagnostillfället. Sådan cancer upptäcks först vid lungröntgen eller andra rutinundersökningar. Därför är det viktigt att regelbundna hälsokontroller inkluderar röntgen och andra insatser, särskilt för rökare och/eller de som har haft cancer i familjen.

Rök inte. Det kan vara svårt att stå emot och ännu värre att sluta. Men rökning är en av de viktigaste riskfaktorerna för KOL, astma, lungcancer och en mängd andra lungproblem. Det är än mer skadligt eftersom några av dess effekter är trevliga och hälsoskadande effekter kan ta lång tid att bli uppenbara. Det invaggar en rökare i en falsk känsla av säkerhet.

Andra livsstilsval påverkar också lungornas hälsa.

En hälsosam kost är inte direkt korrelerad med lunghälsa. Men att optimera din kost är en viktig faktor i den övergripande hälsoplanen och oddsen för sjukdom är mycket lägre när du äter rätt. Dessutom, om du skulle få en lungsjukdom, är det mycket lättare att bekämpa den när du i övrigt är frisk.

Måttlig och regelbunden motion är en annan komponent i denna plan. Det håller det kardiovaskulära systemet i toppform, som främjar flera aspekter av hälsa. Hjärta, lungor och muskler fungerar allt bättre när de regelbundet får arbeta lite hårdare än de gör i vila. Även de som till exempel redan lider av astma kan dra nytta av lätt motion, skräddarsydd av läkare.

Båda dessa faktorer bidrar till att upprätthålla en hälsosam vikt. Flera undersökningar har nyligen visat att fetma är en faktor inte bara som hälsoproblem i allmänhet, utan med lungsjukdomar i synnerhet.

KOL och andra lungsjukdomar är vanligare hos personer som drabbas av täta lunginfektioner. Bland annat gör den överdrivna produktionen av slem det svårare för kroppen att göra sig av med infektiösa organismer.

Influensa, som en gång var en massmördare, är nu bara ett allvarligt hälsoproblem. Men influensa är långt ifrån ovanligt, särskilt på vintern. Kyla och torr luft tenderar att drabba luftvägarna.

Likaså är lunginflammation – som en gång ödelade hela länder – fortfarande ett hälsoproblem. Äldre och de som nyligen har genomgått vissa typer av operationer är mest utsatta. Det finns vaccin mot lunginflammation. De som tillhör högriskgrupper, liksom personer över 65 år och diabetiker i synnerhet, bör vaccinera sig.

Du kan inte kontrollera smog och andra storskaliga miljörisker. Men det finns flera sätt att göra din närmaste omgivning hälsosammare för dina lungor.

Att använda en luftfuktare hjälper till att göra torrt, vintrig inomhusluft friskare. Men det är möjligt att oavsiktligt göra luften mer skadlig än nyttig genom att underlåta att rengöra luftfuktaren ordentligt. Svamp och andra luftburna organismer kan medföra astmaanfall och orsaka lunginfektioner. Hålla luften fri från dem med gott underhåll av luftfuktaren.

Sammanfattning

Undvik att röka, ät rätt, motionera och hålla ditt hem så fritt från irriterande faktorer och bakterier som möjligt så kan du njuta av lunghälsa hela ditt liv.

Genom luftvägarna – luftstrupe, luftrör och bronchioles – passerar luften, som innehåller ca 18 % syre. Den rör sig ner till bladen – alveolerna, som är små, tunnväggiga säckar. Med tunna väggar och kemiska egenskaper fungerar de som utbytesfilter, som suger syre och avger koldioxid.

Vid inandning absorberar blodet syre. Vid utandning avger man restprodukter från metaboliska processer – koldioxid. Inandningsprocessen möjliggörs på grund av två anatomiska faktorer: muskelstyrka och vävnadens elasticitet.

Musklerna i mellangärdet (hålrummet ovanför magen och under bröstkorgen) dras neråt medan man andas. Det får att lungorna att expandera, och skapa vad som kallas ”undertryck”.

Trycket är faktiskt inte under noll. Ordet betyder bara att trycket i lungorna är lägre än utanför, vilket flyttar luft från högtryck till lågtrycksområden. Tänk på en ballong i omvänd ordning. Inuti en ballong är lufttrycket högre än utanför. När man öppnar ballonghalsen, rusar luften ut. Vid inandning råder den omvända situationen.

Processen fungerar i sin tur bara på grund av att lungor, luftvägar och alveoler alla är elastiska. D.v.s. de sträcks ut under spänning och går tillbaka när spänningen åter sänks. Detta fungerar på grund av att lungorna innehåller tusentals elastiska fibrerna som omger luftvägarna och klär alveolernas väggar.

Tillsammans med storskaliga fysikaliska parametrar, finns mindre enheter som ser till att hela systemet fungerar. Alveolerna, som tillsammans skulle se ut som en stor rund svamp, är så kallade ”semi-permeabel membran”. Det betyder att de låter gaser passera fram och tillbaka, men hindrar vätska (blod) från att läcka in i luftvägarna.

Gasutbytet kan uppstå eftersom alveolerna (de små säckar som står för utbytet) är omgivna av blodkärl. De kallas kapillärer. Blodrören har mycket liten diameter, genom vilka blodet passerar.

På grund av deras smala bredd och relativt stora yta, och genom tusen och åter tusen alveoler, diffuseras koldioxiden i blodet genom membran och in i luftvägarna. Därifrån driver andningen på enkelt sätt ut CO2 ur kroppen.

Hela cykeln – syre in och CO2 ut – kallas respiration och är livsviktig del av kroppens försök att föda alla sina komplexa biokemiska reaktioner och samtidigt avyttra betydande avfallsprodukter.

Resultat om detta utbyte inte kan utföras effektivt på grund av förlust av elasticitet, destruktion av alveolerna, eller andra effekter av sjukdom, är försämrad lungkapacitet. Lunghälsa förbättras genom motion, kost, livsstilsval och annat, som maximerar elasticitet och lungkapacitet.