Urininkontinens är oförmågan att kontrollera tidpunkt för urinering. Urininkontinens gör att man måste tömma blåsan i tid och otid. Men det finns olika typer, och kunskap om dessa kan hjälpa mot detta irriterande problem.

Under normala omständigheter kramar och stänger en serie ringliknande sphincter-muskler automatiskt om urinblåsans bas. Normalt låter vi dem slappna av med viljan. När vi inte kan kontrollera funktionen, är resultatet urininkontinens.

Tillfällig inkontinens kan vara resultatet av livsstil. Överdriven alkoholkonsumtion minskar förmågan att kontrollera urinering och ger samtidigt överfyllning av urinblåsan. För att göra saken värre, är alkohol ett diuretikum, alltså ett ämne som stimulerar kroppen att släppa vätska. Te och kaffe har också denna effekt, delvis på grund av sitt vatteninnehåll, men också därför att koffein är vätskedrivande. Andra ämnen i te och kaffe kan irritera blåsan, vilket leder till tillfällig inkontinens.

Lösningen är enkel – minska mängderna som förbrukats till mer måttliga nivåer.

Trängningsinkontinens inträffar när kissbehovet tränger på snabbare och starkare än vanligt. Vi känner att vi måste gå, men har inte tid att nå toaletten innan blåsmusklerna tappar kontroll. Det kan hända vem som helst men är vanligare hos äldre som tenderar att ha lägre kontroll och behöver längre tid att nå badrummet. Det kan också vara följden av en urinvägsinfektion, såsom blåskatarr.

Livsstilsförändringar kan motverka problemet. Enkel och snabb tillgång till ett badrum genom att ha rullator till hands eller placera lässtolen närmare toaletten, är exempel på bra motåtgärder.

Ett annat relativt vanligt problem bland äldre är så kallad överaktiv blåsa. I detta fall är musklerna dåliga och urin läcker ut i urinröret vid oväntade tillfällen. Det är mer sannolikt när blåsan är full, men den bakomliggande orsaken är ofta förstorad prostata eller tumör. Diabetes är en annan vanlig orsak eftersom det kan skada nerver inblandade i blåsans kontroll.

Undersökning och kontroller av förstorad prostata eller andra medicinska problem är ett måste i dessa fall.

Detsamma gäller funktionell inkontinens. Här fungerar normal blåskontroll, men det helt enkelt tar för lång tid att nå badrummet. Artrit, höftfrakturer och annat kan göra rörelser långsamma och svåra.

Blåsträning kan delvis lösa problemet. Knipövningar är en vanlig metod. I övningen fokuserar man på de muskler som styr kissandet genom att successivt stoppa och möjliggöra urinering.  På så vis ökar man successivt tiden mellan kissignal och urinering.

Stressinkontinens härrör från försvagning av musklerna för blåskontroll, ibland som en följd av förlossning eller kirurgi. Det blir ofta bra av sig själv på kort tid. Men det finns också medicin som hjälper, såsom imipramin. Det receptbelagda läkemedlet har avslappnande effekt på den muskel i urinblåsan som (delvis) ansvarar för minskning och vidgning av blåshalsen.

Har man inkontinensproblem bör man undersökas av läkare för korrekt diagnos och behandling.