Vissa läkemedel kan ge blåsproblem, till exempel inkontinens. Men det finns också många medel som behandlar detta.

Exempelvis nedre urinvägsinfektioner (UVI) svarar bra på antibiotika. Cipro och amoxicillin används vanligen vid behandling av cystit, en form av urinblåseinflammation som är resultat av överdriven bakterietillväxt i eller nära organet.

I vissa fall kan UVI ge inkontinens, men det kan också bero på inflammerad prostata (ett tillstånd som kallas prostatit). Det finns flera antibiotika som hjälper, såsom nexium.

Det finns läkemedel som kan kontrollera eller eliminera inkontinens i synnerhet.

Ett vanligt medicinskt problem är s.k. överaktiv blåsa. Tillståndet resulterar i en typ av inkontinens kallad trängningsinkontinens. I denna kommer behovet att ”gå” alldeles för snabbt för att man skall hinna på toaletten.

Kramplösande läkemedel hjälper för att kontrollera ofrivilliga muskelspasmer och urinblåseproblem. De ingår i en kategori som kallas antikolinerga läkemedel. De kan lugna en överaktiv blåsa och används även för att bekämpa trängningsinkontinens.

För att minska känt behov av att urinera, kan läkare ordinera Detrol eller Ditropan (en sorts oxybutynin), eller Vesicare (Solifenacin). De har biverkningar som muntorrhet. Vilket i sin tur uppmuntra mer vätskeintag, vilket kan förvärra det problem läkemedlet är avsett att behandla. En lösning är istället tuggummi, vilket stimulerar salivproduktionen.

Ett antidepressivt kallat imipramin (Tofranil) används ibland för att behandla inkontinens. Det påverkar musklerna som arbetar med urinering. Blåsan består av en typ av muskelvävnad, men desto viktigare faktor är en uppsättning ringliknande sphincter (muskler) som tyglar blåshalsen. Imipramin hjälper sphincter-muskler kontraktera, vilket resulterar i förbättrad förmåga att hålla tillbaka urinavgång.

Vissa adrenalin-relaterade läkemedel förskrivs till urinblåseproblem. De som minskar stressinkontinens har gemensamma nämnare med hostmediciner, antihistaminer och t o m aptitdämpare. Kraftfullare s.k. alfa-adrenerga agonister innehåller efedrin och pseudoefedrin.

I sällsynta fall kan läkare överväga så kallat Urecholine (bethanechol). Det används för att stärka blåsmuskeln. De tillhör dock en läkemedelsklass som påverkar blodtrycket och kan ha allvarliga biverkningar.

Var noga med att diskutera alla möjliga biverkningar samt fördelar och nackdelar med din läkare innan denne förskriver specifik behandling. Ibland är botemedlet värre än sjukdomen och behandlingar utan läkemedel, såsom träning av urinblåsan, kan vara fullgott alternativ.