Njurarna är vitala organ. De avlägsnar avfall, reglerar kroppsvätskenivåer, påverkar elektrolyt-koncentration, och hjälper till att reglera blodtrycket. Det har tur att vi har två, då njursvikt är ett mycket allvarligt tillstånd.

Njursvikt förekommer i flera former, från nedsatt funktion (eller njurinsufficiens) till totalt sammanbrott (akut eller kronisk njursvikt). Nedsatt funktion kan till exempel uppstå när den övre fliken på den ena njuren sjunker samman, vilket reducerar nephronernas (små enheter som filtrerar blodet) yta och antal. Eller så slutar helt enkelt hela njuren arbeta.

Orsakerna är lika varierande som njursviktstyp. Minskat blodflöde från förträngda blodkärl är en. Hypertoni är en annan. Nekros, dvs. faktisk njurcellsdöd, är ytterligare en. Även vissa autoimmuna sjukdomar resulterar i att njurarnas funktion upphör.

Även symtomen omfattar flera typer. I 70 % av fallen förekommer oliguri (minskad urinproduktion) eller så upphör urinproduktionen helt och hållet (anuri). Fötter eller ben svullnar genom vätskeretention (uttorkning). Slöhet och nedsatt aptit förekommer. Blåmärken uppstår lättare, och blödningar från exempelvis småsår förlängs. Även kramper eller koma är möjligt.

Men eftersom några av dessa symtom kan bero på andra sjukdomar, är korrekt diagnos nödvändigt.

Testet börjar med kontroll av fysiska tecken. Läkaren lyssnar med stetoskop efter blåsljud eller sprakande i lungorna, som är tecken på överflödig vätska. Det följs upp av urinprov och blodprov. Labbet letar efter blod i urinen, överskott i kreatininnivåer, samt kontrollerar kalium/serumnivåerna. Ett BUN-test (gällande serumkreatinin eller blodureakväve) utförs. Även ultraljud kan användas, samt ibland MRI (Magnetic Resonance Imaging).

Njursvikt är ett allvarligt tillstånd, men behandlingsbart.

Kostförändringar är den minsta förändring man kan vänta sig. Det blir viktigt att kontrollera vätskor, både mängd och typ. Diuretika kan användas för att hjälpa njurarnas vätskeminskning. Det är också viktigt att kontrollera elektrolyter såsom natrium och kalium, samt nödvändigt att övervaka och reglera blodtrycket.

I svårare fall kontrolleras blodets kaliumhalt genom IV-behandling. Diabetes är ofta antingen en orsak eller en följd av njursjukdom och kräver reglering av glukos- och insulinnivåer. I extrema fall krävs dialys.

Det allvarligaste stadiet kallas kronisk njursvikt, som är njurfunktionens slutskede. Det kan vara dödligt, men behöver inte vara det. Det förekommer som resultat från fysisk skada eller operation, eller vid allvarlig infektion. Behandlingar varierar från intermittent till kontinuerlig dialys till njurtransplantationer eller eventuellt konstgjorda njurar som bärs på utsidan av kroppen.

När problemet behandlas ordentligt kan sjukdomen hållas under kontroll och ibland botas helt. Naturligtvis kommer prognosen bero på bakomliggande orsaker, men det är inte ovanligt att de allvarligaste symptomen begränsas inom några veckor. I många fall är full eller nästan full funktion återställd inom några månader.