Sambandet mellan regelbunden långvarig rökning och lungproblem har varit kända i över 150 år. Redan på 1860-talet varnade läkare patienter för sambandet mellan rökning och andningsproblem. Modern forskning har gjort kopplingen tydligare och mer välgrundad.

Det finns över 4000 potentiellt skadliga kemikalier i cigarettrök. Alla finns inte i betydande mängder, men nikotin och andra kända carcinogener (cancerframkallande föreningar) gör det. Flera binds, genom värmen från tobaksbladens förbränning, samman till tjära. Tjära är en förening som är känd för att skada lungorna.

Tjära agerar och stressar på två olika sätt och i olika delar av lungorna. På grund av sin klibbiga karaktär fäster vid det cilier, luftvägarnas korta, hårliknande strukturer (bronker och bronchiole), och hindrar flimmerhårens naturliga arbete.

Slemceller i luftvägarna stimuleras och irriteras vid kontakt. Rök, damm och småorganismer fångas av slem och flimmerhår och rör sig uppåt på ett samordnat sätt för att driva bort slemmet. Därefter spottar och hostar vi ut det genom naturliga muskelåtgärder, eller sväljer.

Tjära hindrar ciliernas förmåga att arbeta med uppgiften. Samtidigt stimulera andra kemikalier överproduktion av slem, vilket gör det svårare för redan försvagade cilier att fungera. Andra kemikalier i cigarett och cigarrök bidra till nedbrytningen av de fysiska rensningsmekanismerna. Piprök påverkar också, men det är mindre sannolikt att den inandas. Därmed tenderar den att påverka halsen, tungan och läpparna mer än luftvägarna.

Samtidigt tenderar tjära och andra rökämnen att vandra långt ner i lungorna och nå slutpunkten – alveolerna. Genom dessa små säckar vid ändpunkten av bronchioles sker utbytet av CO2 och syre i blodet. Utbytet är andningens primära funktion.

Blott fysisk närvaro av tjärpartiklar räcker för att avbryta alveolernas funktioner, eftersom de upptar utrymme som annars skulle rymma luft eller CO2. Men flera ämnen i cigarettrök tenderar dessutom att försvaga alveolväggarna och på andra sätt skada deras naturliga funktion.

Med tiden byggs en effekt upp, som syns som svarta fläckar på rökarens lungor. Lungkapaciteten minskas successivt. Kemikalierna fortsätter att skada alla lung- och luftvägar under flera år, vilket är en betydande riskfaktor för KOL, kronisk bronkit och emfysem, liksom andra lungsjukdomar.

Riskerna för en vanerökare som konsumerar ett paket om dagen att drabbas är ungefär 10 gånger högre än för någon som aldrig rökt. Lyckligtvis minskar riskerna direkt när man slutar och nästan till samma nivå som för icke-rökare. Efter cirka fem år utan rök är risken att drabbas av till exempel lungcancer endast något högre än för rökare.